Nyblom kollén tillhör ju mina favoriter och vid deras monter var det mycket rött. Nu behöver jag rött.
Den här dikten lärde jag mig utantill från en diktbok jag ägde när jag gick i småskolan. Jag tycker att den passar så bra in nu när det regnar var eviga dag och jag börjar längta till Julen.
Britt G. Hallqvist, Lilla gråberg
Den gråa, gråa dagen, ack, som aldrig vill ta slut,
går lilla gråa Gråberg tyst i gråa marken ut.
Han har så gråa ögon. De ser på gråa hus.
De ser blott regn och lera och en himmel utan ljus.
Så traskar lilla Gråberg fram på åkerstubb och strå.
Han går på gråa fötter. Säg, vad tänker han väl på?
Han tänker nog på julen då det finns så mycket rött.
På allting grått och surt och vått är Gråberg ganska trött.
Till lingondricka längtar han, till rödvit polkagris,
till eld som dansar röd och glad i tomtens öppna spis.
Han ser på gråa råttan som i diket ligger död.
Säg, varför är råttan grå och inte rosenröd?
Bilder från Nyblom Kolléns höst/vinter kollektion.
Ha det bra där ute
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar