måndag 25 april 2011

Ja visst gör det ont när knoppar brista

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.


Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.


Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Ur diktsamlingen "För trädets skull".

Länk till en inspelning där karin Boye läser denna dikt



KARIN BOYE, EN AV MINA ÄLSKLINGSLYRIKER/FÖRFATTARINNOR SÅ FANTASTISKA OCH BITTERLJUVA TEXTER. SÅ SANNA FÖR MIG DUBBELHETEN OCH ENKELHETEN.

Våren, Påskehögtiden och det nya.


För några dagar sedan var jag och vänninan på utflykt med kaffekorg och försedda med kameror. Vi gick till en sjö i närheten. Där växer det hur mycket blåsippor som helst. På promenaden så mötte vi till vår stora förvåning en liten söt gris som bökade och viftade på svansen när vi pratade med den. Vi skrattade som värsta fjortisarna när vi upptäckte att det var en liten gris och inte en hund som vi först trodde.


Vägen ner till sjön.


Blåsippor.




















Lille griseknoen









Tussilago


Vitsippor




HA DET BRA DÄR UTE


Inga kommentarer: